Redan på lördagkvällen satt jag där ombytt på Pråjserplats i sällskap med paret Smuts, knektflirtaren Mört med jugend samt gaffermannen. Vi talade om pråjseliten som valt att söka sina rötter, de hade därför beslutat sig för att bo hela veckan i Pråjsgrottan, även kallad Jareks grotta. Det snackades om att pynta upp grottan med prideflaggor vilket visade sig vara svårt få fatt på, istället gick vi och handlade ballonger, serpentiner, godis och kort. Under ledning av Erasmus av Smuts påbörjade vi sedan vandringen mot grottan. Efter 45 minuter genom skog och mark kom vi till slut fram. Herr Mört förlorade vi på vägen och Smuts fick vi typ leda upp den sista biten. Han hade tidigare vägrat resa på sig när han ramlade ute i snårskogen och istället hävdat att han behövde sömn. Den kan ha vart den sämsta ledsagaren jag någonsin har skådat. Väl på plats pyntade vi grottan fint, gaffermannen verkar inte ha gjort annat. Vi återvände sedan till staden med muntra miner, denna gången tog vandringen bara en kvart. När Pråjsarna väl kom på natten var det för mörkt för att de skulle kunna se vårt välkomstpynt. På morgonen vaknade Pråjserkapten och störde sig ofantligt på att det hängde en ballong i en kvist och senare såg de pyntet som vi hängt upp i fel grotta. Det finns nämligen två som ligger mycket nära varandra. Jag minns att jag frågade den ofelbare ledsagaren Smuts om det verkligen inte var den första grottan de brukade övernatta i, men: -Icke! sa han. Men det blev bra ändå!

Med spänd förväntan steg jag upp redan kl 8 på söndagmorgonen och började komponera en sång om Visbypiraterna. Det var hög tid för hämnd. 2008 blev den Påsiska fanan skändad av Bombi och i år skulle han och hans kamrater få igen. Vi funderade kvällen innan över hur man dissar Visbypiraterna bäst. Jo, många av dem har politiska åsikter långt ut på vänsterkanten. De kör på sitt "615 år av förtryck", att de inte är välkomna på medeltidsveckan eftersom folk inte anser att pirater är medeltida. De har sitt skörlevnadstugg och sina punkseder med rakade rövar. Vi anade att de kommer nog inte gilla att bli kallade brats! Vi knyckte melodin till " I alla länder" av Knutna Nävar (som Visbypiraterna sjunger i tid och otid) och tidigt på morgonkvisten uppstod visan " Ett brev till Bombi".

Sen eftermiddag anlände Posepåsen och medeltidsveckan kunde äntligen börja på allvar. Vi började med att ta ett par öl i vår trädgård på Östra Tullgränd som mer påminde om en mindre park. Ringmuren fungerade ypperligt bra som inramning av den stora gräsytan och de fem sittgrupperna som stod utplacerade till oss gäster. Efter en kortare visit på Pråjserplats begav vi oss sedan ner på stranden och mötte upp Härolden, Gottepåsen, Systempåsen och Systerpåsen Blå med släkt. Där visade det sig att det pågick en invigningstillställning med musiker och gycklare, vi hamnade minsann mitt i ett kulturevenemang. Det händer inte varje dag men faktiskt var vi med om två stycken till dagen efter. Denna afton gick vi vidare till Kapitelhusgården som verkligen kommit upp sig. Visst, det har varit schysst där förut också, men nu är gårdsytan med bord större plus att de har fxat till det riktigt bra inomhus. Vi satt kvar tills stängningsdags och hade det hur kul som helst, Systerpåsens Blås mor och moster rules!

I år besökte vi fyra krogar: Bistra Haren, Clematis, Kapitelhusgården och Effes. Bistra Haren blev jag irriterad på redan på lördagen. 64 kronor för en öl är så överdrivet. 50 kronor för en futtig grönsaksgryta som smakade minst sagt illa gjorde inte heller saken bättre. Clematis hade öppet för sista året. Vi var där vid två tillfällen och det är faktiskt alltid kul att hänga där ett par timmar. Bra stämning och härligt gott humör på samtliga besökare. På Effes var det ganska dött i början på veckan och vi snackade om att strunta i att gå dit mer, men på onsdagen och framåt blev det gamla hederliga goa Effes som det var för fem år sedan. Det är ju trots allt den bästa mingelkrogen på medeltidsveckan.

På måndagen var det dags för Häroldspåsen att göra debut i SCA:s nybörjartornering. Sjukt nog steg jag och Posepåsen upp redan klockan sju på morgonen och bara någon timme senare var vi ute och promenerade i stan. Härolden steg ut i ringen i vad som givetvis var torneringens snyggaste dräkt. Men som en pojke sa bredvid -" Det räcker inte med snygg dräkt, man måste kunna slåss också". Härolden inledde med en seger men kampen blev lång och hård. Under nästa match som började tätt inpå tycktes orken inte riktigt räcka till. Det blev inga fler vinster i nybörjartorneringen och vi anade att det kanske låg en del nervositet bakom resultaten. Visst fasen hade vi rätt! Lite senare ordnades nämligen en ny tornering med erfarna fighters, en kamp där vinnaren skulle utses till SCA-drottningens förkämpe. Häroldspåsen bestämde sig för att ställa upp. Våra hakor åkte ner när vi såg vår tappre kämpe besegra motståndare efter motståndare. Nervositeten var som bortblåst och Härolden hanterade svärdet och skölden med smidighet och stor skicklighet. Av åtta matcher förlorade han endast en. Senare på kvällen avgjordes tävlingen ute i medeltidslägret och som segrare och ny förkämpe till drottning stod till sist vår egen Häroldspåse.

Det sista och tredje kulturevenemanget vi beskådade under veckan var Pråjsolympiqs. Jag är glad över att ingen tycks ha fotat spektaklet där lättklädda karlar slängdes på inoljade svarta sopsäckar. Jag och Posepåsen gick sedan vidare till Systembolaget, ganska nöjda och upprymda över att vi kanske inte är så konstiga ändå. Fan va vi är normala om man jämför med vissa andra! :)

Pråjsarna ja. Vi anade det givetvis men vi får väl ge dem lite rätt. Det här med att öppna första ölen vid 12-slaget. Det är fanimig den bästa metoden att överleva den här veckan med stil. Fyllepåsen och Posepåsen har beslutat att vårt Visbyliv hädanefter kommer att efterlevas i den traditionen. Detta var även första veckan jag drack en resorb varje natt när jag kom hem. Vilken grej! Här har en annan gått omkring år efter år och lidit för mycket i onödan medan ni andra kört med doping. Vi hängde iallafall mer än någonsin på Pråjserplats i år och det va fasen inte illa. I år tänker jag bara skriva snälla ord om patrasket nedanför Nordenport. Det var kingligt att hänga med er! Vilken vacker kontrast det var när knektarna dök upp och spelade sin vackra och finstämda sång och hur pråjsarna med sina punkkrax sjöng om att "alla sanna pråjsare dricker mäsk" när knektarna gick bort över bron. Sång och musik. Lika imponerad varje år över texter folk skrivit. I år var ju dessutom gitarren med och det var en mycket bra grej att fippla med under tidiga eftermiddagar. Mannen till höger är en fena på det där med att ta ut melodier, vi sjöng säkert i 20 timmar sammanlagt och sällan blev det samma låt mer än en gång. (Ett par undantag givetvis, ett stort undantag var "The Siren" med Graveyard vars refräng vi kanske skrek hundra gånger under veckan). Vi bjöds även på en mängd nya och gamla Satans Kadaverlåtar

Visbypiraterna hade spelat in en ny skiva och årets "Håller upp skölden" är kanske den mest ösiga och bäst producerade hittills. Jag vet att många gillar 60/40 bäst men som en gammal Dan Berglundfantast fastnade jag ändå mest för "Störtebecker". De känns som de blir fler och fler för varje år, Visbypiraterna. Nu när de dessutom slagit igenom på radio i programmet p3 Kultur så lär inte nyrekryteringen avta. Jag, Posepåsen, Såspåsen, Erasmus av Smuts samt Gaffermannen besökte piraternas kulle på måndagskvällen och sjöng sedan bratssången. Så här lyder texten:

Ett misstag skedde i år under det Pråjsiska badet. Korpral Jarek misstog piraten Ollat för Erasmus av Smuts och han tvingades in i det pråjsiska badledet. En varning till er alla! Är det onsdag och ni sitter på stranden. Mottag inget klädesplagg av någon sort av någon som ser misstänksam ut. I synnerhet inte om kläderna är svartröda. Herr Ollat och herr Bombi fick dock sista ordet mot oss Påsar. Sången ovan var som sagt vår hämnd. Men en natt när jag i fullan ro går mot Söderportsgrillen med banéret hängandes över axeln märker jag plötsligt att någon är framme och tafsar på det. Jag vänder mig om och ser Bombi skända våra flagga, jag hinner inte ens förbanna honom innan Ollat också är där och kvickt som ögat och smutsar ner vår vackra symbol. Måhända är det tid nu mogen för oss Påsar att ingå fredsförhandlingar med Visbypiraterna...