Den pråjsiska kaptenen Maximilian von Elchpimmerglans hade i en uppenbarelse från Farbror Fernet och hans änglar skådat att jordens undergång var nära. Men Kapten är ju förstås kapten och änglarna försäkrade honom om att han hade fri passage till himmelriket. Han fick dessutom en uppmaning om att frälsa tretton själar, tretton själar som sedan skulle få göra honom sällskap till andra sidan. Under måndagens uppställning informerades det Pråjsiska Gardet sonika om läget. Pråjsarna brast som sedvanligt ut i hurrarop, ty det är vanligtvis deras naturliga instinkt när Kapten berättar om vad som komma skall. Men denna gång beordrade Kapten snabbt ner dem
på knä och röt till: -Ni skall frukta Gud, be och jämra er för era ynkliga själar!

Endast genom att noggrant utföra pråjsiska gärningar fanns det en chans att bli utvald till en av Kaptens 13 och då i synnerhet genom att missionera och bikta sig.
De pråjsiska soldaterna tilldelades pamfletter och beordrades att vattenkamma sina hår och bege sig ut två och två och argumentera och informera pöbeln om Guds, Farbror Fernets och Kaptens ord. Den andlige vägledaren, supergurun och den helsköna snubben Raskar Kapack matade sedan mannarna med mandelkubb medan Kapten gav order om att ingen fick svälja förrän de också hällt den onde i munnen. Ägaren Äg talade sedan om vikten att möta Gud utan börda och uppmanade därför mannarna att inte snåla när kollekthatten gick runt i ledet. -Gud gillar prassel, inte skrammel!

Bikten, som tidigare benämnts angiveri, har alltid varit ryggraden i det Pråjsiska Gardet. I år när undergången var precis runt hörnet var det givetvis extra noga att gardisterna höll ögonen öppna och genast rapporterade skriftligt om de såg någon kamrat som bröt mot lagarna som är av sådan vikt för gardets överlevnad. En bikt går till så att man går till Apan och ber om ett kvitto. Därpå fyller man i avsändare, själva bikten samt finner minst två vittnen som kan skriva under på att det verkligen har hänt. Man lämnar in kvittot till Korpral Jarek som sedan ger det vidare till Kapten under uppställningarna. Det är upp till Kapten att bedömma om bikten/angiveriet anses troligt och sant och straff delas ut om han finner det nödvändigt. Vittnen vi minns från det här året är kvitton som var underskrivna av ”en god man” tolv gånger,”en tax och en spindel” samt händelsen på måndagen när Apan och Herr Mört lämnade in fem stycken kvitton som de undertecknat tillsammans. Ball-Roger lämnade då in ett kvitto där det stod att allt var förfalskningar, samtliga involverade bestraffades till slut rättvist.

Under måndagen hölls en gudstjänst nedanför piratkullen. Visbypirater om något annan gruppering behövde upplysning om den sanna tron, den pråjsiska guden. Efter en introduktion med Korpral Jarek som blev först ut att få dricka ur vindunken bjöds piraterna fram att som bröder också få den äran att delta i nattvarden. Kapten talade i tungor medan perfekt fulla pråjsiska fotsoldater delade ut pamfletter. Trots detta vågade inte en enda trekantshatt träda fram. Amiralen hade nämligen strategiskt placerat sin besättning högst upp på piratkullen bakom en stor skara pöbel som var mycket högljudd. De stackars Visbypirater som lyssnat storögt och vars intresse Pråjsarna hade fångat kunde omöjligen ta sig fram.

Men de skulle få en möjlighet till, Visbypiraterna och deras anhang. Under tornvandringen när vandrarna passerat under Pråjserbron så talte åter Kapten till dem från Pråjserplatz. En man i en trekantshatt kravlade sig upp för slänten och grep hårt om Kaptens ben och bad snyftande om förlåtelse. Folket som var samlat runtomkring flämtade till men plötsligt skrek någon att det där minsann inte var en äkta pirat. Mycket riktigt så var det den pråjsiska Apan som spelat dem ett spratt. Författaren av denna återblick som gick med i tornvandringen (givetvis med syfte att missionera) fick sig en släng av romallergi i halvtid och kan därför inte återberätta om vad som hände under tisdagskvällen.

Så var det återigen dags för den traditionella tvagningen. Dagen till ära hade den förste badmeistern, Store obersturmbahmbadmeisterführer emeritus återuppväckts för att dirigera badet. Med osäkra leenden stod de pråjsiska gardisterna uppställda medan Store gav rungande och svidande kritik mot och hur lamt hans efterträdare skött baden de senaste åren. Inom kort beordrades avmarsch ned till stranden. -Kallt, kallt vatten! Upp på land, upp i partär, purjon viner i luften och piskar till, doft av örtsalt och ättika djupt i in i näsborrarna, det svider till, toaborsten skrubbar. Olja och puder på rygg och skinkor. Så äntligen tillbaka ner i det kalla vattnet! Det är över! Baderskorna blev hela tiden skickligt instruerade av Store som direkt röt till om det hördes för lite klatsch från purjon. Efter badet serverade Apan kaffe och kanske småkakor på Pråjserplatz. Kakorna uteblev dock. Många pråjsare tillbringade sedan kvällen på Bistra Haren i ett härligt fylleslag. Det kan här vara på sin plats att varna för araben Kemiske Ali. Hans sprit får dig att falla till mark med brännande gomme. Han slog till under onsdagsnatten.

När Fyllepråjsen anlände till Pråjserplatz fem i tolv fanns endast Herr Mört och en jugend på plats. Meterologen satt under Pråjserbron under ett solparasoll. Regnet vräkte ned. Strax efter kom kapten och korpral med följe och ett beslut togs att gå till ett torn vid marknaden för att söka skydd. Här blev gardet sedan strandsatt i fyra-fem timmar. Humören försökte muntras upp av Xante och ljummen öl. Korpral Jarek berättade historien om hur Amiral Akhbar seglade i land i nordergravar och om hur Pråjserplatz blev till.

Med tiden hittade allt fler gardister till tornet och även Gröna Gardets fana, det ryktas om att det stals av en man som har ett klantpris uppkallat efter sig, påhejad av en gammal badmeister. En fernet togs iallafall fram från en packning och en uppställning, som även kommer gå till historien som den sista nattvarden,  hölls för de närvarande. Kapten berättade att jordens undergång nu var mycket nära och att slutet med största sannolikhet var här klockan fjorton och trettio följande dag. Eftersom det var sista nattvarden så blev det givet att alla runt omkring honom i denna stund skulle få en plats i himlen. På plats var Korpral Jarek, Apan, Herr Mört, Ball-Roger, Potifar, Onkel Ho Ho, Maria Magdalena, Jugend, Fyllepråjsen, Tuppen samt Gåsagill (som i det dunkla tornrummet sades vara lik någon som kallas Fiffel). Kapten förklarade dock för Apan att en apa förstås inte har någon själ och att han givetvis skulle komma att behandlas på samma vis i himlen som på jorden.  

Sedan började det stora waiting game. Skulle regnet avta eller skulle det börja regna mer? Till slut så kom beslutet att alla skulle göra sig klara för avfärd till Nunnan. När en handfull tagit sig ner för trapporna och ut på marknadsområdet så kom det givetvis ett hejdundrande skyfall. Endast sex lyckades ta sig hela vägen fram. Övriga stannade kvar i tornet ytterligare någon timme och flydde sedan vidare till en skolsal.

Senare på kvällen begav sig ett par tappra gardister till Pråjserplatz där de fann delägaren AsGustav. Tillsammans tog de en droska och mötte upp med med de övriga utanför Österport. Delägaren var till en början mycket upprörd och höll ett tal: ”-Här har jag vart borta i tre år och vad är det jag får se när jag kommer tillbaka, ett degenererat garde! Om ni inte tål väta utifrån, då är felet att ni har för lite vätska i kroppen! Vet hut!”. Kapten bad om ursäkt och gav order om att samtliga pråjsare skulle ställa sig på knä och mottaga den onde från hans hand. Trasig var först ut och sölade som vanligt ner omgivningen. AsGustav svepte den sista slurken i fernetflaskan och såg lite nöjdare ut.

Fredag! Domedagen var kommen! Piratkullen låg öde. Några puritaner vandrade vilset omkring i Nordergravar. Men på Pråjserplatz satt en skara människor. Hade platsen verkligen skonats av Gud? Kapten syntes inte till, inte heller de närmsta befälen. De flesta som deltog i sista nattvarden var spårlöst försvunna, Apan, Herr Mört, Gåsagill och Fyllepråjsen tycktes dock ha missat avgången. När de kvarvarande pråjsiska gardisterna en efter en staplade upp på Pråjserplatz mottogs de av Krokkodilen:
- Varför är du försenad!? Uppställningen har redan varit, vad har du för ursäkt!? Fläskbjällran klämtade i hans hand. En efter en stammade de fram bra elller mindre bra anledningar till varför de anlänt sent. Krokkodilen skrattade då till och meddelade att de var förlåtna och att det inte alls gjorde något att de kom sent. Dessutom hade inte uppställningen varit än. Nu var det nya tider, han själv var minsann Kapten och Pråjsiska Gardets nya inriktning var kärlek, omtanke och belöningar. Den onde hade avskaffats, fläskbjällran och jugendtjänstgöringen likaså. Straffsprit var belöningssprit, man fick själv välja vilken drink man ville dricka. Alla pråjsiska gardister skulle senare få emblem med två bägare på, kapten Krokkodil själv hade beställt ett märke med fyra. Ny Korpral var Apan, Herr Mört uttsågs till sergeant , en tidigare jugend var meterolog och Fyllepråjsen lurades att mottaga badmeistertiteln. Dessutom var det nu fullt lagligt och ostraffbart att säga ”prinsens pappa”, det vill säga k*ng. -Allt har blivit så mycket bättre sedan Krokkodilen har blivit kapten!

Sanningen är dock den att de flesta inte klarade av att säga k*ng när Kapten Krokkidilen och hans anhängare uppmanade dem att ropa ut det som förr var förbjudet. Några få däremot tyckte det var mycket befriande att äntligen få ta ordet i sin mun och sjöng och gastade om prinsens pappas i den rätta benämning så att det ekade mellan murarna. Gåsagill, han var kanske den som var mest skeptisk till en början. Kapten Krokkodil hann inte säga mer än att det rådde en ny ordning i gardet förrän att den förstnämnde tog till flykten. -Vänta så ska jag bara ställa ner mina systemkassar... och vips så sprang Gåsagill iväg och försvann över bron borta vid piratkullen. Men med tiden sägs det att han blev mycket trogen den nya kaptenen. Under uppställningen, som var i skuggan av tornet i mycket oraka led, så berättade Krokkodilen om det nya kramgoa gardet och invigde samtliga jugends till pråjsiska soldater. Ritualen gick till så att alla Pråjsarna ställde sig i led och sedan fick var och en krama alla jugends och pussa dem tre gånger, sedan var invigningen över. Men några gardister fick då nog. D'artan Janga gick surt bort till pissbusken varpå han fick order om halt och att man inte fick gå och pissa under uppställningen. D'artan Janga svarade att eftersom det inte finns några straff längre så behövde han inte heller följa order och kaptenen svarade då ”just ja” och för en sekund såg han ut att minnas straffens funktion. Korpral Apa upplyste då D'artan Janga att han kanske inte skulle få någon belöningssprit senare.

Det tycks att uppstått en splittring i Pråjsarnas läger. Krokkodilen säger dessutom att hans företrädares uppenbarelser var felaktiga. De var inte de 13 som skulle komma till himlen. Det var de som skulle möta undergången och kärlek och ett paradis skulle då uppstå på Pråjserplatz. Lojalistiska Pråjsiska Gardister är av en annan åsikt. Fraktionen har uttalat följande: ”Vi LPG är även på plats, vi förnekar Krokkodilens antangande av kaptenstiteln och förkastar hans uttalanden samt invigningen av samtliga jugends till gardister, ve och fasa, vi måste ha jugends, och kapten kommer alltid va kapten, für pråjsen! /Lojalistiska Pråjsiska Gardister”

To be continued

 

Pråjserparalympics. Tema mandelkubb genomsyrade alla grenar. Åskådarna säger att sista grenen, Kubblai Khan var bäst. -En person sitter på en annan medan den tredje matar den andre med tre kubb. Hundrametersbana. Alla kubb måste vara uppätna innan målgång

 

Piratkullen var välbefolkad och många hangarounds tycks att förflyttat sig över till andra sidan.

 

Store obersturmbahmbadmeisterführer emeritus var utmattad efter badet. - I nästan tolv månader har jag förberett och planerat det här badet, äntligen får jag pusta ut!

 

Visbypiraters nya skiva Triaden. Klicka på bilden och lyssna på nätet.

 

Bikten, ryggraden i Pråjsiska Gardet. Här ser vi Apan författa ett angiveri med hjälp av piraten Ollat.

 

Smuts och Smüts släpper loss på Bjäran.

 

Med tanke på omständigheterna och förvirringen som råder i Pråjsiska Gardet i skrivande stund så passar vi på att publicera tankar och kommentarer som luftats det senaste dagarna:

-Det finns bara en Kapten, o det är Kapten!

-Jag som sann kvarvarande gardist och lojalist ber om den sanna Kaptens återuppståndelse!

-Hämndens tid skall komma. Lojalister börja odla purjolök!

-Vi sysslar inte med sånt i Gardet numer. Nu gäller belöningar och ömsint tänkande.

-Fy fan försådant förfall. Det skall vara ordning och reda och drill och diciplin,lära att lyda det är melodin, när man har lärt sig känner man sig fin, länge leve gamla kapten. Så det så!

-Jag räknar överlöpare...1...2...3...

-Vi ses i morron. Maskeggars hade nog rätt om er ändå. Ni är svaga i köttet och svaga i tanken. Akhbar har noterat er

-Ni blir troligen utan belöning i morgon.
Vi bör glädjas över att vår älskade Kapten Krokodil så snabbt tog kommandot i anarkin som riskerade att uppstå när den gamla Kaptenen lämnat oss. Sen Krokodilen blev Kapten har allt blivit så mycket bättre!

-Jag vill ha tillbaka Valdemar Kotte af Löwenkoja.

-Fy helvete vad ni kommer att få ont när reinkarnationen kommer...

-Jag såg en lax!